Beteckningen kommunikationsradio är inte en del av var mans aktiva ordförråd. Komradio brukar användas som förkortning på det långa ordet, och walkie talkie är en annan version som nog alla känner till. Walkie talkien bygger på samma princip som kommunikationsradion, och är egentligen ett annat ord för samma typ av apparat när den är relativt liten och bärbar. Komradion kan anta rätt så stora proportioner och måste ha en rejäl räckvidd, eftersom den ofta kommer till användning inom räddningstjänst, flygtrafik och sjöfart. Även polisen använder sig av kommunikationsradion i sitt dagliga arbete, och reserverar bestämda frekvenser för att kunna göra detta med säkerställd sekretess.

Basstationer och reserverade frekvenser

Det finns två olika sätt att använda sig av kommunikationsradio. Det ena är med hjälp av en basstation, också kallad relästation eller repeater. Med hjälp av en basstation blir räckvidden längre, men komradion fungerar bara inom det område stationen täcker. Det andra sättet är att kommunicera direkt mellan olika komradioapparater. Här blir räckvidden kortare, men rörligheten större när behovet av en basstation faller bort. En basstation kan vara av absolut nödvändighet om de kommunicerande personerna befinner sig i ett område där terrängen försvårar för signalerna att nå fram, exempelvis i bergiga regioner. Kommunikationsradion är en produkt som bara når ut till en mycket liten intressegrupp. Det företag som producerar kommunikationsradio och vill optimera försäljningen av denna bör överväga att anlita en webbyrå för säljande hemsidor för att nå ut till fler potentiella köpare. Det finns standardbestämmelser för kommunikationsradio som fastlägger vilka frekvenser som är reserverade för vilken intressegrupp eller organisation. Sjöfarten, svenska försvaret och frivilliga räddningstjänsten har sina alldeles egna frekvenser.

Regler för kommunikationsradions användning

Eftersom Kommunikationsradion i insats används av en rad intressegrupper med stor vikt inom samhället finns det också en rad regler för dess användning. Polis, sjöfart och luftfart måste säkerställa att kommunikation per radio sker med högsta säkerhetsstandard. Komradions frekvensband får i de flesta fall endast användas med typgodkänd apparat. Till detta kommer att det för användning av vissa frekvenser också krävs ett tillstånd och möjligen en operatörslicens. Det finns en mängd radioamatörer runt om i världen, och för dessa gäller att de måste vara licensierade. När de väl blivit detta anmäler de sig till radiotrafik med en anropssignal, en s.k. licenskod. Faktiskt är radiosändning som sker utan tillstånd olaglig och straffbar, detta för att den kan störa både elektronik och andra radiosignaler. För den som sänder illegalt kan det gå så långt som till fängelsestraff, om personen orsakat omfattande störningar. För att underlätta den internationella kommunikationen med komradio har några frekvenser fastlagts internationellt som nödradio. Här har både sjöfarten och luftfarten varsin nödradiofrekvens som kan användas i akuta fall.